Ibland kanske triathleters vardag kan verka lite underlig, det är den kanske också men inte för oss. Vi älskar ju att träna, att få bygga upp vardagen kring träning är en sann dröm. Det kanske inte alltid är ett leende på läpparna, det är tufft ibland. Men i slutändan är det alltid roligt.

Tänkte ge er en inblick i hur min tisdag ser ut:

06.10 Klockan ringer. Vill helst att frukosten ska stå klar i köket, men det har ännu inte inträffat. Kaffe och gröt är det som gäller i alla fall. Med frukosten placerar jag mig framför tv:n i cirka en kvart. Att packa väskan är det sista projekt innan jag rullar iväg till träningen. 

I torsdags började jag träna igen efter förkylningen. Det hela kändes ganska obekvämt, stelt och kantigt. Men idag ville kroppen sammarbeta och dagens löp- och cykelpass gick ritkigt bra. Ett glädjande besked som var så välbehövligt. 

Imorgon väntar studiedag vilket eliminerar två av mina fem lektioner nästa vecka. På torsdag börjar skolan för mig, jag klagar absolut inte! Extra mycket tid för träning med andra ord och inte minst återhämtning. Avkoppling med böcker och slappande framför TV:n mellan passen, tror det kommer ge träningen bra möjligheter. 

Planering inför vår och sommar är under uppbyggnad. Men på fredag är det 3000m i Linköpning som gäller och på sportlovet blir det träningsläger i Jönköping. Just det, där i mellan ska en träningshelg i Motala också in. Jag tror det kommer bli bra. 

Go Kväll!

Matilda

Det finns väll ingen människa som uppskattar en förkylning, men för oss idrottare är detta något man så gärna vill undvika. Ont i halsen, snuva, trötthet och lite hosta som grädde på moset betyder ingen träning. Träningen byts ut mot vila, vila, vila, bra mat och diverse huskurer(tveksam till att det fungerar, men vad gör man inte?). 

Jag tycker personligen att det jobbigaste är att säga det högt och erkänna för sig själv:

-Jag är sjuk, förkyld och kan inte träna. 

Beslutet som måste tas, man måste erkänna för sig själv att man är sjuk. Ofta kommer detta med dåligt humör och besvikelse i olika grad. När man väl accepterat att man är sjuk och måste vila några dagar, så känns saker och ting lite bättre igen. Det gäller att tänka positivt och ta vara på vilan. 

Nu är jag inne på min tredje sjukdag, förkylningssymptomen klamrar sig fast men jag börjar känna mig lite piggare i alla fall. Det går på rätt håll. Motivationen börjar ställa sig på kö och när jag är frisk är jag redo för våren. Under helgen när jag inte kunnat träna har jag försökt lägga lite extra energi på min matlagning, äta måste man ju göra! Med andra ord har helgen bestått av riktigt kvalitets käk! 

Imorgon börjar en ny vecka, nytt schema-spännande. Det blir en tur till skolan och hämta det nya schemat och eventuellt gå på någon lektion, annars blir det fortsatt vila och kanske lite mentalträning också. 

Vi har nu tränat i 13 veckor sen vilan och det är ungefär 17 veckor kvar till första tävlingen! Vi har inte ens gjort hälften av jobbet. Så ingen stress över min förkylning inte, det är ju långt kvar! 

/Matilda

Hösten är över likaså den första grunträningsperioden. Denna period består av mycket träning, störst fokus på distans och tröskel. En ganska monoton period. Men nu är den över och på måndag går jag in i en kortare period av fartträning. 

Tänke göra en sammanfattning av min höst 2011...

Det hela tog sin start efter viloperioden då det mest handla om att komma in i rutinerna och väcka kroppen. En mycket lyckad period för min del. Lyckades hitta en bra nivå i rutinerna. 

Efter vi avslutat denna period och kommit tillbaka från höstlov börja allvaret. Jag var väldigt förväntasfull för jag visste att träningsmängden skulle ökas upp, ganska mycket. Ett av mina mål för terminen var justen ökning av träningstimmarna. Mitt fokus riktades på veckans timmar men att inte tappa kvaliteten var också viktigt. Nu, med jobbet utfört kan jag känna mig nöjd. Ett bra jobb är utfört och jag kommer ha med mig denna fina grund. Alltid en trygghet. 

Veckan efter höstlovet var det träningshelg, mycket lyckad, bra träning och en bra helg med kompisarna. Vi fick också köra ett boxpass, en rolig form av träning. 

Efter några veckor kom jag ganska snabbt in i rutinerna, hitta rytmen i vardagen. Så som jag gillar det, mycket träning, trött ibland men också pass som känts riktigt bra. Det är en trygg vardag. Men av erfarenhet från förra året så visste jag att det var viktigt för mig att slappna av och inte ha 110% fokus utanför träningen. Jag känner att jag faktiskt har lyckats ganska bra med detta. 

Snart kom ytterligare en träningshelg och bröt mönstret, lite omväxling är bra. En ganska social helg då vi laga mat tillsammans men vi var också på en föreläsning av Peter Holgersson. Aldrig vika ner sig var temat, mycket bra! 

Efter mycket träning var det dags att testa av formen, efter en vecka med mycket träning var det 400m simtest samt 3000m löptest. Båda testen indikera på utveckling, jag tror det kommer fortsätta i samma riktning. 

Julen kom och min destination var Skåne. Träningen gick riktigt bra första veckan sen blev jag lite krasslig och var tvungen att vila lite. Men nu efter Fuerteventura lägret är jag igång igen. 

Åter är jag förväntansfull, ny träningsplanering och en annan typ av träning. Det ska bli kul! Jag gillar verkligen det jag gör! 

Keep up the good work!

/Matilda

Nu är jag tillbaka i Motala och jag tror att hela jag också hunnit landa. Det har varit en mycket bra vecka på Playitas, en anläggning som borde ha triathlon som mellannamn. 

Resan börja med en mycket lång dag då flygets avgång flyttats fram två timmar. Då vi redan var tidiga till Karlstads lilla flygplats gällde det att underhålla sig. Efter lite dator och mycket prat så var det äntligen dags att ta plats på planet. Klockan sju satte vi våra fötter på Playitas, efter cirka 15 timmars resa. 

På tisdag började lägret påriktigt, vi körde igång med fem timmars träning. En cykelrunda på knappa nio mil samt lite löpningen och simning. Det är alltid något speciellt med första utepasset, kroppens fylls av någon sorts glädje som är ganska obeskrivlig. Dagarna rulla på med optimala rutiner, mycket sömn upp emot nio timmar varje natt, lagad frukost och middag, endast fokus på träning och återhämtning jag tror inte det kan bli mycket bättre. 

Lördagen till ära var det öppet vatten simning på schemat, i vanliga fall ett roligt pass. Men det hela sluta i mardröms senario. Under dagens ganska lugna vatten vilade brännmaneter i massor. Vi simmade tjugo minuter ut sen var vi brända på alla ställen där våtdräkten inte täckte. Då blev land snabbtväldigt lockand, snabbaste vägen upp! Ett minnesvärt pass, det hela är bra beskrivet på Svenska Triathlonförbundets hemsida. 

På söndagen åkte större delen av gänget hem då de flög från Arlanda. Kvar var jag med Kasper, Annie, Johan och Markus och för oss vänta 90 km cykel i bergen. 

Annie och Linnea, mina roommates!

Markus, Johan och Kasper efter bergspasset. 

Mycket bra träning fick jag med mig hem, några väldigt bra pass. Nöjd är vad jag är! Nu är det tillbaka in i vardagen. 

/Matilda

Jag börjar klättra på väggarna, sen måndagen har jag inte tränat då jag inte känner mig helt hundra. Känslan av en ballong som spänner i mitt huvud är inte särskilt bekväm, jag tror nästan att trumhinnorna och ögonen ska ploppa ut emellanåt. Men det börjar bli bättre och jag hoppas kunna börja träna snart.

Snart bär det av mot Motala igen för att sedan åka till Fuerteventura på måndag.

JAG LÄNGTAR! SOL, TRÄNING, CYKLA UTE!